Parkbänksfilosofi

 
 Tid är tid. Bara tid. Allt blir bättre med tiden & man lär sig alltid något utav den.

Det blir bättre med tiden.
För det kommer något bra ur allt.
Förhoppningsvis. Någonstans.

Det betyder ingenting alls - eller kanske allt. Egentligen.

Jag skriver min egna bok & fyller den med kapitel. Vänder blad & river av.
Jag delade med mig av allt tills jag gick sönder.

Det handlar inte längre om att tappa bort sig själv, där någonstans, i någon annans famn.